Phoenix Ichi Andrijevski, vår efterlängtade son har äntligen kommit!

På morsdag kl. 07.18 kom han äntligen ut. Hans ankomst till världen blev något helt annat än vad jag hade föreställt mig. Jag tänkte mig ett romantiskt scenario där jag ligger i Gregers famn och pressar ut honom och vi får upp honom till oss och fäller en tår. Tyvärr så blev inte den drömmen sann då den efterlängtade ryggbedövningen bara höll i sig i 1tim och 20 min, sedan kom all smärta tillbaka och lite till. Dessutom öppnade jag mig i snigelfart... men tur i oturen så tuppade jag av mot slutet och vaknar till av att han är på väg ut och Greger säger till mig med bestämd röst att sluta skrika och stänga munnen och barnmorskorna säger åt mig att trycka hakan mot bröstet och pressa på som om jag ska på toa. Åh nej tänker jag i mitt töcken. Är han inte ute än??? Det gör fortfarande lika ont plus att huvudet är halvt ute så det adderar till den andra smärtan. Men efter ett kort tag så är han i alla fall ute. Jag hör Greger säga att han är ute, men jag kan bara koncentrera mig på att det fortfarande gör ont och kräver mer lustgas. Kort därefter så försvinner både Greger och Phoenix och jag blir kvar och hör två bm säga att det kom en massa blod, är moderkakan lös? Hon kommer tillbaka och säger till mig att krysta, vilket jag motvilligt gör efter att dom har satt på lustgasen igen. Allt jag kan tänka på efter det är att jag vill ha bedövning när dom ska sy, innan jag ens vet om jag behöver sys. Dessutom gör det fortfarande ont och jag vill ha mer lustgas. Jag får både lustgas och så lägger dom en rejäl bedövning innan dom två futtiga stygn sys. Nu börjar jag undra var Greger och bebisen är och frågar efter dom. Ingen vill säga om bebisen lever eller vad som hänt. Dom bara säger att dom gör allt för att han ska må bra. Ok??? Vad betyder det???!!! Men kort därefter eller långt, vet inte för är fortfarande i ett lustgastöcken så kommer dom in och förklarar att allt är bra nu och att delar av moderkakan lossnade vid sista krystvärken och han fick blod i lungorna och kom ut livlös, men att han nu har börjat skrika och få färg. Greger var borta i ca 40 min med Phoenix när dom försökte få liv i honom sa han och jag fick träffa honom efter 1 tim 40 min. Jag kände mig inte som den ömma modern vid vår första träff utan det tog ett tag innan jag kunde samla mig och knyta an, men efter en trevande start så är allt nu toppen! Vi ser inget tecken på att han hade en jobbig start. Han är vaken och nöjd och pigg och extra gosig!

Vi har precis kommit hem och han har ätit och myser hos pappa.

Så här glad blir man av lustgasen när man inte har en värk... =)

Här ligger han på neonatal med slang i näsan och lite överallt =(

Bara slangen kvar och droppet i handen

Här satt Greger med Phoenix och väntade på att jag skulle komma

<3

Andra dygnet så såg han ut så här

Det var vackert väder igår så vi gick ut på innergården på avdelningen. 

Hemfärd efter två nätter på BB

I bilen för första gången. Han har en lite för stor plysch jacka på sig.

Rätt nöjd hela färden

Vi stannade förbi G-knapp en barnaffär och köpte en amningskudde, regnskydd till vagnen och nappar...

Och det visade sig att på första försöket så sög han till sig nappen! Jag blev lättad och förvånad då Aliya inte alls ville ha napp och då hade jag nog köpt alla varianter som gick att få tag på.

Här ligger han i sin liggdel på vagnen i soffan och har somnat och nappen har trillat ur munnen. Han sover fortfarande, men nu ska jag snart väcka honom för att byta och mata honom. <3

Han är så galet efterlängtad av oss och av sina syskon. Planen är att vi hämtar hem resten av familjen på fredag. Härliga tider!!! <3